Sif Ruud är en mild matriark i Agneta Pleijel-filmatisering där tre systrar med ynkryggar till män samlas i sin mors skärgårdshus.

Sommarkvällar på jorden är en nära och mänsklig berättelse med ett rikt persongalleri – om familj och livsval, med en doft av 80-tal. Du kommer känna igen mer än du anar.

”Jag måste skriva om de där kvinnorna.” Det är vinter och Per Mattson sitter på en iskall glasveranda med papper i maskinen. Han vill berätta om en skådespelerska som vill ha barn, en musikproducent som vill skiljas, en lärare som vill ha ett liv, en tonåring som vill ha sin mosters man och en mor som vill att hennes döttrar ska vara lyckliga. Om en författare som är otrogen, en supande journalist som också är otrogen och en byråkrat som håller sig vid spisen.

Systrarnas mor har samlat klanen i sitt stora sommarhus. Någon säger något om det fina vädret, och Sif Ruuds första replik är: ”Det varar nog inte så länge.” Det här är en film om vad vi gör med våra korta liv.

Ensemblen hade spelat Agneta Pleijels pjäs 57 gånger på Dramaten när deras regissör Gunnel Lindblom gjorde sin film. Det ekar av Tjechov i historien om de tre systrarna som längtar efter ett annat liv, och av den film Lindblom tio år tidigare gjort efter Ulla Isakssons roman Paradistorg (1977), som också är en del av sommarklassikerna och visas på Zita den 23:e juli!