Anna har förlorat sitt barn i en olycka. Hon har distanserat sig helt från sitt vardagliga liv och slutat känna fysisk smärta. Avtrubbad bestämmer sig hon för att ta sitt liv och slänger sig ut från ett fönster. Mirakulöst överlever Anna och vaknar upp på ett behandlingshem. Här lär Anna känna en sköterska och även en ung pojke.

Anna börjar nu sakta skapa sig en mening med sin tillvaro och ett hopp om att kunna gå vidare med sitt liv. Efter hand inser Anna att det mesta som omger henne egentligen är en föreställning som hon konstruerat för att kunna hantera sin sorg. Vad är det som skapar mening i tillvaron? Och hur förhåller sig denna skapta mening gentemot en objektiv verklighet? Anna ställs återigen inför ett val om hur hon ska uppfatta sin omgivning.